mykidrauhlstory.blogg.se

"Tack så himla mycket, ni är underbara!" ropade jag ut till publiken. Fansen började genast skrika lite till innan jag försvann bakom scenen. Jag var på på min sista konsert innan några veckors ledighet. Det var skönt att veta att jag kunde ta det lugnt ett tag innan turnen var igång igen. 

Jag tog ett djupt andetag, drog handen genom håret och gick sedan in för att möta mitt crew's glada miner och uppmuntringar. Scooter stod redan och väntade på mig när jag var klar på scenen så jag gick tillsammans med honom in till rummet där alla var. Om och om igen berömde dom mig och komplimangerna öste över mig, precis som varje gång. Det var ingen skillnad, jag var så van att det inte ens gjorde mig glad längre. 

"Kan vi åka nu?" frågade jag Scooter när alla tystnat igen. Han nickade och öppnade ytterdörren som ledde till korridoren mot garaget. Jag steg ut från rummet och började gå, mikrofonen var av, likaså scenkläderna. Det var inte speciellt långt att gå till vår turnebuss men ändå kändes det som en evighet. Jag ville bara in i bussen och lägga mig på sängen, jag var vid det här tillfället helt slut och hade ingen energi kvar. 

"Justin, hur är det egentligen?" mamma hade slutit upp vid min sida och gick nu bredvid mig. 

"Trött." svarade jag och började gå med lite snabbare steg. Jag skämdes nästan över mitt beteende men jag hoppades att dom förstod.

Min mobil började vibrera i fickan men jag orkade inte ta upp den för att se vad det var. Jag hade äntligen kommit fram till bussen och jag gick med raska steg rakt in till mitt så kallade sovrum. Utanför rummet hörde jag mamma, Kenny och Scooter prata, jag kunde omöjligt höra vad som sa för dom pratade för lågt. 

"Justin, kan jag få komma in?" Alfredo knackade på min dörr och jag kunde inte låta bli att släppa in honom. "Visst." 

Alfredo öppnade långsamt dörren och stängde igen den en aning snabbare när han kommit in. "Vad händer mannen? Du ser en aning deppig ut." frågade han. 

"Trött och sliten." svarade jag och bestämde mig för att ta upp min mobil för att se varför den vibrerat tidigare. 

"Sov så blir du piggare sen. Vi ska åka lite längre idag så du kan sova ganska länge." sade han och reste sig sedan upp från min säng för att gå ut igen. "Okej." 

När Alfredo hade gått och stängt min dörr kollade jag min mobil, det var Ryan som hade ringt mig. Jag orkade inte ringa tillbaka så jag skickade ett sms och sa att jag ringder upp honom imorgon. Showen idag hade varit fantastiskt, fansen här hade varit härliga, men ändå kände jag mig nere. Nästan deprimerad. Om ändå Selena och jag var vänner och inte bråkade längre skulle jag kunna ringa henne, hon var den ända som förstod mig, och då menar jag verkligen den ända. Jag ville vara vän med henne igen, även om vårat förhållande inte funkade. Jag klickade upp Instagram-appen och tryckte på kameran för att ta en bild och lägga ut. 

Så fort bilden var ute på instagram började min mobil nästan hacka upp sig, gillningar och kommentarer rasade in och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt vissa kommentarer. Hela tiden var det knäppa saker folk skrev, och ibland hade jag lust att svara, men skulle jag svara på en person skulle alla andra bli sura så jag lät bli. Det var lättast så. Mina ögon gick nästan i kors så jag lade ner mobil på det lilla bord jag hade bredvid min säng och vände mig sedan mot väggen för att sova.