mykidrauhlstory.blogg.se

Hej på er! 

Dom 2 första inläggen (läs dom under) har varit väldigt korta, men det är endast för att ni ska få veta lite om Hannah och Justin som är huvudpersonerna i novellen. Jag kommer att skriva i bådas perspektiv ungefär lika mycket. Och om ni har några funderingar eller något annat så var inte fega för att kommentera, vill så gärna ha massa respons!! Kram

"Tack så himla mycket, ni är underbara!" ropade jag ut till publiken. Fansen började genast skrika lite till innan jag försvann bakom scenen. Jag var på på min sista konsert innan några veckors ledighet. Det var skönt att veta att jag kunde ta det lugnt ett tag innan turnen var igång igen. 

Jag tog ett djupt andetag, drog handen genom håret och gick sedan in för att möta mitt crew's glada miner och uppmuntringar. Scooter stod redan och väntade på mig när jag var klar på scenen så jag gick tillsammans med honom in till rummet där alla var. Om och om igen berömde dom mig och komplimangerna öste över mig, precis som varje gång. Det var ingen skillnad, jag var så van att det inte ens gjorde mig glad längre. 

"Kan vi åka nu?" frågade jag Scooter när alla tystnat igen. Han nickade och öppnade ytterdörren som ledde till korridoren mot garaget. Jag steg ut från rummet och började gå, mikrofonen var av, likaså scenkläderna. Det var inte speciellt långt att gå till vår turnebuss men ändå kändes det som en evighet. Jag ville bara in i bussen och lägga mig på sängen, jag var vid det här tillfället helt slut och hade ingen energi kvar. 

"Justin, hur är det egentligen?" mamma hade slutit upp vid min sida och gick nu bredvid mig. 

"Trött." svarade jag och började gå med lite snabbare steg. Jag skämdes nästan över mitt beteende men jag hoppades att dom förstod.

Min mobil började vibrera i fickan men jag orkade inte ta upp den för att se vad det var. Jag hade äntligen kommit fram till bussen och jag gick med raska steg rakt in till mitt så kallade sovrum. Utanför rummet hörde jag mamma, Kenny och Scooter prata, jag kunde omöjligt höra vad som sa för dom pratade för lågt. 

"Justin, kan jag få komma in?" Alfredo knackade på min dörr och jag kunde inte låta bli att släppa in honom. "Visst." 

Alfredo öppnade långsamt dörren och stängde igen den en aning snabbare när han kommit in. "Vad händer mannen? Du ser en aning deppig ut." frågade han. 

"Trött och sliten." svarade jag och bestämde mig för att ta upp min mobil för att se varför den vibrerat tidigare. 

"Sov så blir du piggare sen. Vi ska åka lite längre idag så du kan sova ganska länge." sade han och reste sig sedan upp från min säng för att gå ut igen. "Okej." 

När Alfredo hade gått och stängt min dörr kollade jag min mobil, det var Ryan som hade ringt mig. Jag orkade inte ringa tillbaka så jag skickade ett sms och sa att jag ringder upp honom imorgon. Showen idag hade varit fantastiskt, fansen här hade varit härliga, men ändå kände jag mig nere. Nästan deprimerad. Om ändå Selena och jag var vänner och inte bråkade längre skulle jag kunna ringa henne, hon var den ända som förstod mig, och då menar jag verkligen den ända. Jag ville vara vän med henne igen, även om vårat förhållande inte funkade. Jag klickade upp Instagram-appen och tryckte på kameran för att ta en bild och lägga ut. 

Så fort bilden var ute på instagram började min mobil nästan hacka upp sig, gillningar och kommentarer rasade in och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt vissa kommentarer. Hela tiden var det knäppa saker folk skrev, och ibland hade jag lust att svara, men skulle jag svara på en person skulle alla andra bli sura så jag lät bli. Det var lättast så. Mina ögon gick nästan i kors så jag lade ner mobil på det lilla bord jag hade bredvid min säng och vände mig sedan mot väggen för att sova. 

"Så, pappa är borta hela kvällen så vi har hela huset för oss själva!" utbrast jag när jag satt mig ner bredvid Stefan och Kylie i soffan. Jag hade bestämt mig för att festa till det idag när det ändå var fredag och vi var lediga dagen efter så jag hade tagit fram en vinflaska som nu stod framför oss på bordet. 

"Är du hundra på att han inte kommer hem?" frågade Kylie osäkert. Stefan ryckte på axlarna som om han inte bydde sig och tog sedan tag i vinflaskan för att hälla upp i våra glas. 

"Ja Ky, han sade att han skulle iväg på massa viktiga ärenden så att han skulle komma hem sent i natt." svarade jag och knuffade till Ky så att hon skulle slappna av. När Stefan hade hällt upp i våra glas skålade vi och tog sedan en varsin klunk innan vi ställde ner glasen igen. 

"Så Hannah, när kommer din nästa cover ut?" frågade Stefan. "Jag tänkte spela in den imorgon, pappa har ju fixat en ny och bättre mikrofon till mig!" Kylie reste sig upp för att gå till högtalarna och kopplade sedan in sin mobil för att sätta på vår party-spotifylista. Vi hade gjort en lista med låtar som vi tyckte om, och varje gång vi hörde en låt som kändes som en riktigt bra partylåt lade vi in den i listan. 

"Nu är det fest!" skrek hon rakt ut och hoppade lite till Miley Cyrus 'We Can't Stop'. 

"That's my girl!" skrek jag tillbaka och reste mig upp med mitt vinglas i handen för att joina Ky's hoppande. Stefan suckade och skakade lite på huvudet innan jag och Ky gick för att dra upp honom också. Jag hörde att det började vibrera i min mobil som låg på bordet så jag gick dit, ställde ner glaset och tog upp mobilen. Det var pappa som ringde så jag ursäktade mig och gick ut från vardagsrummet för att svara.

"Hej pappa." svarade jag. 

"Hej gumman, hur går det? Har dina kompisar kommit än?" frågade han och jag hörde hur någon försökte prata med honom i bakgrunden. 

"Ja dom kom för ett tag sedan. Kylie och Stefan stannar kanske över natten, är det okej?" 

"Absolut, men gumman vi ses imorgon, måste gå. Älskar dig." sade han och klickade sedan bort samtalet. Kylie och Stefan stod en bit bort och skrattade. Jag förstod direkt att dom skrattade åt mig och att jag pratade svenska med pappa. Eftersom att ingen av dom förstod och svenska var en ganska konstigt språk när man inte kunde det förstod jag att dom skrattade. Jag rättade till min tröja och gick tillbaka till mina vänner för att fortsätta vår lilla fest. 

"Byt låt Ky!" ropade jag när jag gick med långsamma steg mot dom. Jag hade på mig en aning för höga klackar på mig trotts denna hemmakväll, men jag älskade att ha klackar på mig så det gick jag runt med även hemma, men bara om det var kompisar hos mig. 

"Nej byt inte!" hindrade Stefan henne precis innan hon tänkte byta. Jag hade en känsla av att Ky och Stefan hade en liten förälskelse i varandra utan att den andre visste om det än. Min favoritlåt 'Wake me up' sattes på och jag började genast sjunga med, även mina supercharmiga danskunskaper visade jag upp. Jag såg i ögonvrån hur Stefan tog upp sin mobil och riktade den mot mig men jag var för uppvarvad för att bry mig. "WAKE ME UP WHEN IT'S ALL OVER, WHEN I'M WISER AND I'M OLDER!" sjöng jag och nu hade jag även fått med mig Kylie och vi dansade för fullt. Stefan hade fortfarande mobilen uppe och dåochdå gjorde jag några poser mot kameran. Jag tog mitt glas som stod på bordet och tog en klunk innan jag fortsatte dansa. 

 

En vinflaska senare låg vi i min stora säng helt utslagna. Stefan hade redan somnat och jag och Kylie var inte långt efter. Vi hade dansat för fullt hela kvällen och det var långt efter midnatt redan. Jag hörde hur ytterdörren öppnades och jag förstod att pappa kom hem. Jag vände mig om så att jag låg med ryggen från Kylie och stängde sedan ögonen igen. Kylie fick sova bredvid Stefan och han låg med armen runt henne, det var så himla gulligt även om jag visste att han inte gjorde det med flit. Han gjorde ofta så med mig om jag sov bredvid honom. Mina tankar cirkulerade runt mamma, skolan, mina vänner och om hur lycklig jag var. Mamma var ingen person jag såg upp till längre, hon hade slutat höra av sig till sin egen dotter helt plötsligt. Hon hälsade aldrig på mig och bad mig aldrig åka till sverige, hem till henne. Vi var knappt familj längre, eller det kändes inte så. Pappa var numera det närmsta familj jag kom. 2 personer istället för tre. Kylie och Stefan var som två extra syskon, mina bästa vänner genom allt. 

"Hannah?" hörde jag Ky viska bakom mig. "Ja?" 

"Jag älskar dig." sade hon lågt. 

Jag kunde inte rå för mitt leende som spred sig över mitt ansikte, "jag älskar dig också Ky." 

När mina tankar återigen fördes till mamma försvann direkt mitt leende som Ky satt på mitt ansikte. Jag kunde omöjligt förstå hur en mamma kunde göra så mot sitt barn oavsett hur långt borta man bodde från varandra. Varje gång jag och pappa pratade om henne blev han sur, hela hans ansikte ändrades och jag förstod aldrig varför, inte fören nu. Hon ville inte ha med mig att göra, så enkelt är det. Hon har övergivit mig. Min mamma har lämnat mig.